September - en magisk månad på Österlen

Det är under september månad som jag under många år fått den där magkänslan av längtan inom min - längtan till Österlen. När äpplena smakar som bäst, det varma kvällsljuset och lugnet som lagt sig efter sommaren. För ett år sedan, bestämde vi oss för att planera för det stora steget, att flytta ner. På riktigt. Nu är vi här. Det är måndag förmiddag. De två äldsta barnen har åkt skolbuss till skolan, Charlie pratar för sig själv och sina leksaker och Agnes sover. Vi ska ge oss ut snart, för att kasta stenar vid havet. Känna vinden som drar. Höra alla gäss som drar. Numera i stora flock, högljudda.

För mig är gässen speciella. De syboliserar både barndom, Österlen men kanske framförallt min mamma. Mamma Lena. Österlena. Hon älskade också september och gässen. 
I september för elva år sedan åkte vi ut på havet utanför Skillinge - för att sprida henne med vinden. Havet var levande. Jonathan sjöng och spelade "Så skimrande var aldrig havet", av Evert Taube. Det var vackert, det var levande - i september månad. På Österlen.
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar