Älska barnen villkorslöst, inte för vad de gör, utan för vem de är

Jag var tillsammans med min man Jonathan på en föresläsning på biblioteket i Halmstad igår kväll. Det var barnläkaren och åtta-barnspappan Lars H Gustafsson som var där. Vi gillar honom, då han utmanar föräldrar att inte hota, skambelägga eller kränka barn. Det låter ju självklart, men vad är att kränka egentligen?

Växa - inte lyda heter en av hans böcker som vi läst. Intressant att se ur ett historiskt perspektiv, hur föräldrar sett på sina barn, hur man valt att använda ett starkt patriarkalt sätt att uppfostra, att makt och lydnad har varit självklart osv. Ännu bättre att lyssna till när sedan kvinnor rest sig upp och försökt förändra...Ellen Key som skrev boken "Barnets århundrade" år 1900, där hon motsatte sig skam- och skuldbeläggning och mot aga av barn, Astrid Lindgren och hennes Pippi Långstrump, (Urpippi blev visst starkt censurerad 1946 då hon var alldeles för radikal mot vuxna).

Den svarta pedagogiken innebar aga, våld, hot, skam, utfrysning och ignorering av barn. Senare 1979 kom föräldrarbalken och tio år efter även FN:s barnkonvention. Lars H Gustafsoon vill visa på barns mänskliga rättigheter. Han blev förvånad över hur supernannytrenden kom på 2000-talet och trodde att vi hade kommit förbimetoder som positiv förstärkning, belöningssystem och liknande. Timeout-stolen som liknar skamvrån...

 

Älska barnen villkorslöst, inte för vad de gör utan för vem de är.

 

Jag tycker om Lars sätt att prata om barn, att inte ha expertmetoder som gäller för alla, inga quickfix, utan en unik relation till varje barn. Lars menar att föräldrar idag är otroligt duktiga, pålästa och engagerade föräldrar, men att vi har mycket höga krav på oss, stressade att vilja kunna göra allt...

 

Att ha barn tar tid. Jag ska verkligen försöka leva efter den tanken i mitt liv. Ta tid till varandra i familjen. Att varje barn är unikt. Lyssna på och möta barnet. Självklart ha gränser men våga skilja på gränser och att som vuxen utöva makt.

 

Med vår fina barnvakt hemma hos barnen, fick jag och Jonathan sen prata vidare och äta god italiensk mat på resturang. Den relationen vi har tillsammans, min och Jonathans kärlek, tror jag är en stor tillgång till hur vi sen möter våra barn i vår vardag.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln